”Var herdar för Guds hjord”, uppmanade Petrus sina medäldste. (1 Petr. 5:1–4) Vi vet att du som är äldste älskar dina bröder och systrar och vill ta hand om dem. Men ibland kanske du känner att du varken hinner eller orkar göra allt det du skulle vilja. Berätta i så fall för Jehova precis hur du känner. Petrus skrev: ”Den som tjänar ska förlita sig på Guds kraft.” (1 Petr. 4:11) Dina bröder och systrar kanske får kämpa med problem som inte går att lösa helt och hållet i den här världen. Men kom ihåg att ”den högste herden”, Jesus, kan hjälpa dem bättre än någon annan. Han kan göra det både nu och i den nya världen. Det Jehova vill att de äldste ska göra är helt enkelt att älska vännerna, vara herdar för dem och vara ”föredömen för hjorden”. w23.09 30 § 13, 14

Vi måste undvika att fastna i ett mänskligt tänkesätt. Om vi börjar se saker ur ett mänskligt perspektiv kanske vi glömmer Jehova och hans normer. (1 Kor. 3:19) ”Den här världens vishet” går ofta ut på att vi ska följa minsta motståndets lag. Några av de kristna i Pergamon och Thyatira tog efter människor som levde omoraliskt och tillbad avgudar. Jesus tillrättavisade de här församlingarna för att de tolererade sexuell omoral. (Upp. 2:14, 20) På liknande sätt kan vår omgivning försöka få oss att acceptera det som inte är rätt. Och familjemedlemmar och bekanta kanske menar att vi är onödigt hårda mot oss själva. De kanske säger att det inte är så viktigt att följa Bibelns moralnormer och att de är gammalmodiga. Men ibland kanske vi tycker att vägledningen som vi får från Jehova inte är tillräcklig. Och då kanske vi till och med frestas att gå ”utöver det som står skrivet”. (1 Kor. 4:6) w23.07 16 § 10, 11

Jesus mamma, Maria, behövde styrka. Hon var inte gift, och ändå skulle hon bli gravid. Hon hade aldrig haft egna barn förut, och nu skulle hon uppfostra den blivande Messias. Och hon hade aldrig haft sex med någon, så hur skulle hon förklara att hon var gravid för Josef, som hon var förlovad med? (Luk. 1:26–33) Hur fick Maria styrka? Hon tog hjälp av andra. Hon bad till exempel Gabriel om mer information. (Luk. 1:34) Och sedan reste hon hela vägen till sin släkting, Elisabet, som bodde i bergsbygden i Juda. Elisabet berömde Maria, och dessutom framförde hon en profetia om Marias ofödda barn. (Luk. 1:39–45) Maria konstaterade att Jehova hade ”gjort mäktiga gärningar med sin arm”. (Luk. 1:46–51) Han använde Gabriel och Elisabet för att styrka henne. w23.10 14, 15 § 10–12